Den senaste tiden..

I januari skrev jag om min fysiska rehabilitering (läs; En lååång(sam) process). Jag hade undanhållit mitt egna projekt i rädslan för att ”misslyckas”, tills då jag skrev om det här i bloggen. Så vad har hänt sedan dess? Jo, en vecka efter senare så orkade inte kroppen med längre. Plötsligt kände jag mig obeskrivligt håglös och tömd på energi, jag fick näsblod vid varje ansträngning och detta fortsatte i en månad. Jag såg min prestation svepas bort tillsammans med den mer hälsosamma och aktiva Rebecca som jag hade jobbat så hårt med under en sån lång tid. Att helt plötsligt stå på noll igen, att inte orka, gjorde mig låg och jag såg inte poängen i att fortsätta äta hälsosamt om jag ändå inte tränade. Så det blev en nedåtgående spiral.. Trots detta fortgående, tog jag mig i kragen en månad senare och gick för att prova om min kropp skulle orka med ansträngningen av ett träningspass. Det var en enorm mental barriär att ta sig över, men jag kom i alla fall dit. På kvällen fick jag återigen näsblod. ”Men vad fan”, tänkte jag, ”jag som har tagit det lugnt i en månad??” Frustrerad fortsatte veckan i vila.
På måndagen gick jag en långpromenad i solen, måttligt motiverad, men det gick. Och inget näsblod! Lite lätt uppmuntrad, gick jag således på ett pass följande fredag. Inget näsblod denna gången heller! Yeay! Så här är jag nu, varvar ett träningspass på Friskis, två små löparrundor och möjligen någon promenad i veckan. Förra veckan gick bra, så det är bara att hoppas att jag kan öka på Friskispassen lite mer så jag faktiskt tjänar på att ha köpt ett kort. Denna vecka som är just nu, har jag dock inte gjort ngt. Och det är väl något jag måste acceptera, den fysiska problematiken är ändå lättare att hantera än den mentala.


Nytt intresse; Bakning!

MorotskakaSkogsbärsmuffins med glasyrVaniljdrömmar

Stolt vegetarian

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/levande-grisar-kokades-pa-slakterier_2605387.svd

Såg just på nyheterna om fallet på Scan, nere i Kristianstad där en gris hade blivit skållad levandes ifjol. När man slaktar grisar, hängs de uppochner för att sedan bli stuckna för att blodet ska rinna ut, detta görs med hjälp av att de först måste gå in i ett rum liknande en hiss för att inandas bedövning. För många grisar gör att bedövningen inte tar ordentligt.

Inte bara att tillvägagångssättet är enligt mig horribelt, hur kan man tränga in så pass många grisar i ett och samma rum så de inte blir tillräckligt bedövade? Det är ju precis som i judelägren under andra VK!

Jag äcklas av detta sätt att skaffa kött till oss vidriga människor. Vad dessa djur får lida för vår skull är ohållbart. Jag avskyr det, verkligen, verkligen avskyr det..

Djurvän? Visa det då.

8:e mars. En viktig dag!

Idag är det 100-årsjubileum för Den Internationella Kvinnodagen. Visst har vi kommit en bit på vägen till jämställdhet, men det går alldeles för långsamt! Det finns otaligt med debatter, program, artiklar på det här ämnet redan.. Myndighetsutövare, politiker, journalister mfl jobbar med det här dagligen, så jag ska inte göra en stor sak av det här i bloggen utan vill bara kort nämna denna av många sidor på ämnet jämställdhet. Blir bara så irriterad.. ja, förbannad t.o.m. T.ex. varför är det fortfarande inte en självklarhet att man får lika lön för lika arbete? Senast igår läste jag att en kvinnlig börsmäklare får runt 46 000:- medan en manlig i samma position får 91 000:-. Samtidigt finns det branscher där kvinnor faktiskt tjänar mer, även om de är fåtaliga. Det intressanta är att skillnaden könen emellan är i dessa branscher avsevärt -om inte skrattretande- mindre. Det handlar om hundralappar. Men om man ska se på det mer konstruktiva. Om man ska lägga gnällandet åt sidan ett tag och titta på vad man faktiskt kan göra som vanlig medborgare. Ja, som kvinna kan man t.ex löneförhandla utan nåd. Eller man kan gå ihop och strejka (typ som sjuksköterskorna gjorde häromåret). Men det är inte enbart kvinnorna som bör göra sig hörda, även männen behöver se till att jämställdheten faktiskt märks av i praktiken. Varför? Förslagsvis för att en jämnare könsfördelning och ett schysstare klimat gynnar företaget och alla dess anställda. Men som sagt.. allt det här är så självklart. Det är faktiskt nästan rent löjligt av mig att ta upp det, men det är svårt att inte göra det en sån här dag. En sån här dag som säkert i mångas ögon passerar obemärkt i vårt så ”jämställda” land Sverige. Ha!

Sedan vill jag även göra reklam för tjejjouren.se, en webportal riktad till tjejer främst i åldrarna 12-20. Efter en lång tids jobb, öppnades den så äntligen imorse kl 8! Tjejjouren.se är delvis en samlingspunkt för alla som definierar sig som tjejer, känner sig som tjejer eller helt enkelt vill läsa och/eller behöver söka hjälp. Tjejjouren.se är även en gemensam punkt för alla tjejjourer runt om i landet som jobbar med att stötta och hjälpa de som tar kontakt. De som sitter på tjejjourerna är till den största delen utbildade volontärer, som vill hjälpa nästa generations tjejer. Jag har själv varit med och bl.a hjälpt till med den här hemsidan och tjejjouren som jag jobbade ideellt på (Stjärnjouren i Sundbyberg) är en stolt medlem av detta samarbete.


http://www.tjejjouren.se
Det finns 530 742 tjejer mellan 12-20 år i Sverige.
Rekommendera sidan och sprid ryktet!

En lördag med alla ingredienser

Ja, fredagen var ju ett lågmärke som kunde läsas i förra inlägget. Men vad jag då inte visste var att lördagen skulle kräva min energi, i all positiv mening. Dagen började redan innan jag hade gått upp med en ansamling jävlar anamma som fick mig att vägra ha ytterligare en dålig dag. Så adrenalinfylld var jag uppe vid sju-snåret och städade hela lägenheten, tog sedan en långdusch för att sedan möta upp min fina Marica inne i stan för en spontan fika på Söder. Vi hade inte träffats sedan november så fikan blev varsitt glas vin -med chokladboll för min del (otippat bra kombination) som följdes av shopping i ett par vintagebutiker för Marica som hade en lön att slå ihjäl. I sann Sex and the City-anda följdes det första vinglaset med ytterligare ett på Östermalm och någonstans mitt i allt det trevliga får Marica det trevliga (och välförtjänta) beskedet att hon inte behöver jobba på söndag. Detta firas givetvis.. med varsitt vinglas till. (La lala la..) Vi bestämmer oss för att trotsa snöslask och trötthet, vilket leder till middag på Max för att sedan bege oss hem till mig. Väl hemma piffar vi till oss och smuttar på.. ja, ännu ett glas vin. (La lala la..) Vi återvänder in till stan och Blue moon Bar för att på lagom vuxet manéer avnjuta några timmar i vimlet. Vid två-snåret är vi dock så lagom möra att vi beslutar oss för att sluta på topp. Det blidde dock ytterligare ett besök på Max innan vi somnade som små grisar åter hemma hos mig.

Morgonen efter vaknar vi båda förvånansvärt pigga (läs, övertrötta) redan vid åtta-snåret. Marica som förövrigt skulle göra sig fenomenal som pojkvän får för sig att gå och inhandla frukost, detta efter många gånger av prat om att vi båda tycker om långfrukostar. Dessutom, som den trädgårdsingenjör hon faktiskt är, får jag både frukost på sängen (ok, på bordet) och TULPANER!


Fredagkväll. Charlie i mattes knä.


Det enda kortet som hann tas lördagkväll. Myself och Marica.


"Pretty woman"-tulpaner! ..och Charlie såklart.