Jag är trött på att trampa och trampa men inte komma någonstans. Vad gör mig så mycket svagare än många andra att jag behövde hamna i den här situationen? Varför har inte jag kunnat hantera livets med- och motgångar likadant som de flesta?
Jag är trött på att alltid vara den som är konstant fattig och aldrig ha råd med att leva. Jag är trött på att alltid vara den som har minst utbildning. Jag är trött på att alltid behöva hävda mig gentemot nya människor för den situation jag befinner mig i. Jag är trött på att vara i en sits som alla tyst önskar att de aldrig hamnar i själva.
Jag säger inte att livet är en tävling, men i mångt och mycket är det precis vad det är. Oavsett om man tävlar med andra eller sig själv. Och jag ligger sist...