Kvinnor är från Venus, män är från Mars.. och jag är från Pluto?

Hade inte tänkt skriva om vad jag nu tar upp, men måste helt enkelt avreagera mig. Det är inte konstigt att man föredrar att vara själv ibland. Blir så himla trött på folk emellanåt. Igår var en sån dag. Ska inte gå in på detaljer men det handlade inte bara om ett fall, utan en handfull.

Jag bryr mig egentligen inte om vad vissa tycker om mig, för de står mig inte nära och deras åsikter grundar sig inte på fakta utan på vad de tror sig veta. Men det jag -i det här fallet- stör mig på är de onödiga konsekvenser detta kan ha.
I ett annat fall var det dessvärre inte lika enkelt. Jag bryr mig väldigt mkt om personen ifråga. Synd att säga, men vi lämnade konversationen oense. Det är inte min sak att ta upp den igen och därför är jag rädd för att diskussionen nu kommer att ligga i träda tillsvidare.

Vad krävs för att man ska bli uppfattad som den man egentligen är? Tydligen räcker det inte att vara sig själv. Man blir ändå missuppfattad.. Men jag är inte en person som har ett behov av att hävda mig hela tiden. Tack och lov finns det människor som jag inte behöver bevisa något för, som står vid mig utan att ens ifrågasätta. Människor som känner mig, vet vem jag är och vet vad jag står för. För jag vet vad jag står för, so deal with it.