Wednesday, December 24, 2008

Julaftons morgon..



Jaha, med facit i hand kan jag säga att den senaste helgen inte blev som planerad. Det blev aldrig någon inflyttningsfest på fredagen för att trötta jag var alldeles för.. tja, trött. Lördagen började som tänkt, daten gick bra, killen var trevlig och ölen var god. (Som jag hade längtat efter öl)! Nåväl, när vi skiljdes åt kände jag mig inte alls redo för att åka den långa vägen hem så jag hörde mig för och vips mötte jag upp min nyfunna vän Claudia. (Tänk lång smal, Lucia-liknande halvitaliensk skönhet). Även hon kände sig inte riktigt klar med kvällen, den var ju bara elva. ^^ Efter att jag fått i mig lite mat (två öl räcker tydligen inte som middag?) svävade vi runt i Sthlms innerstad ett bra tag och dividerade om vi skulle ta oss an Östermalm eller Södermalm –nej, det finns inget mellanläge. Det är bara att tacka och ta emot det enorma utbud av nattklubbar som huvudstaden har att erbjuda. Host. Då, som en räddande ängel, en blixt från klar himmel eller någon annan lika värdelös skönlitterär jämförelse blev vi inbjudna till Le Bon Palais. Det nyöppnade 27-årshaket vid Centralen (typ) där vi hade det mycket trevligt till stängning. Följaktligen kom jag inte i säng förrän på morgonkvisten.

Klockan är strax efter åtta på morgonen och jag njuter av tystnaden. Ljusen brinner stämningsfullt framför mig. Charlie ligger tätt intill och kurrar. Tänk att det är julafton. Ännu ett år har gått förbi. Helst vill jag inte minnas, men jag erinrar mig hur även detta år har varit minst lika påfrestande som förra. Prövning efter prövning har jag tagit mig igenom 2008 med den enda förhoppningen om att det kommer att bli bättre. Det måste helt enkelt bli bättre. Jag ska göra min del i att nå det målet, men ofta känner jag mig både maktlös och hjälplös. Många gånger är det svårt att förstå varför, att hitta anledning till varför. Varför jag ska försöka igen, varför jag ska kämpa. Speciellt eftersom det tycks vara så lite som jag styr över själv.

Nu orkar jag inte skriva mer för denna gång..



Varje litet framsteg, är ett stort framsteg..

4 comments:

  1. Men hallåååå! Den dejten hade jag ju velat höra om! Fy skämt, behave woman haha! Nu har vi gått in i ett nytt år och det känns faktiskt som ett nytt år, gör det även så för dig? Nytt år och nya tag! Lite så känns det. Du kämpar vidare och gör så gott du kan - det är hur bra som helst gumman! Fortsätt så. Och var dig själv.

    Ses i Götet nästa gång! ;)

    Puss på dig!

    ReplyDelete
  2. Fy skäms menar jag ju förstås ja!

    ReplyDelete
  3. Synd att jag inte jobbade den dagen då... har ju börjat jobba på Le Bon... hör av dig om du vill att jag sätter upp dig på gästlistan. Kram

    ReplyDelete
  4. Le bon Palais? Det är väl snarare ett 47-årshak? =)

    ReplyDelete