Bara en tanke..

Härom veckan hade jag en diskussion med en person om politik och läget i världen. ”snark” säger ni, men låt mig komma till poängen först. =p Vi kom in på ordet ”rättvisa” och att det är något som nog alla vill ha. Världen ska vara rättvis. Men hur definierar man egentligen ordet? Har inte alla olika uppfattningar? Vad som representerar ordet ”rättvist” för mig, är kanske inte hur du skulle välja att beskriva det. Är ”rättvist” att alla ska ha lika rättigheter? Lika mkt –och lite- av allt? Eller betyder det kanske att ALLT ska vara lika för ALLA, oavsett område vi syftar på (pengar, mat, vatten, bostad osv)?
(Om jag inte minns fel var väl det lite Marxs tanke och vi vet ju alla hur det gick. Kommunismen -i sin grundtanke god- spårade ur, även den).

Om vi utgår ifrån att ”rättvist” får definieras som ”lika” i det här sammanhanget, kan nog både du och jag förstå att världen aldrig kommer att kunna nå ett sådant stadium. Det är en utopi. Just av den enkla anledning som jag redan nämnt, att vi människor har olika uppfattningar om vad som är just ”rättvist” och även vad som är ”orättvist”. Och helt ärligt, visst vore det nästan lite trist att ha en –i dina ögon- alldeles perfekt värld att leva i? Vad skulle vi gnälliga svenskar prata då om, om skatterna inte alltid var för höga? Eller om vi alla bodde som precis så bra som vi ville?

Näe, rättvist kan det inte bli. För det kommer alltid att finnas människor som vill ha mer, strävar efter mer, tar för sig mer osv osv. Det är också både bra och dåligt. Men, kan vi inte göra något för att få världen bara lite bättre?
Så när han och jag satt där och diskuterade, slog det mig. När jag började ettan, fick alla i klassen varsin fadder som gick i fyran. Denna följde med en tills man själv började mellanstadiet och således blev fadder till nästa omgång lågstadieelever. Känner du igen det?
Så, hur skulle det bli om var och ett av i-länderna tog sig an ett u-land? Detta i proportion till de olika ländernas tillgångar/skulder/politiska ställning och andra faktorer givetvis. Jag menar inte att Sverige som exempel, skulle dra in på vårt eget behov av trygghet, för att betala av vårt fadderlands skulder. Det jag menar är att vi skulle kunna agera som ett föredöme. Hur kom landet Sverige igång? Hur skapar man en fungerande demokrati? Vad gjorde vi när det försiggick komplotter, kupper och krig? Hur överlevde vi, hur gick vi vidare? Hur gör Sverige idag för att se till att svenskarna lever säkert, hur skapar ett land demokratiska lagar och får invånarna att efterleva dessa? Tänk vad vi i-länder skulle kunna hjälpa till med! Vi är långt ifrån perfekta, men vi står upprätt i alla fall. Kanske att ha ett ”mentorsland” som ger råd, till viss del ekonomiskt stöd osv, kan få ett land i nöd på fötter igen? Kanske kan det landet i sin tur ge tillbaka i form av naturtillgångar t.ex?
Nu finns det många, många maskhål i denna tanke. Det är jag väl medveten om. Vissa i-länder skulle säkert aldrig vilja hjälpa vissa u-länder. Eller att vissa u-länder inte ens vill ta emot den hjälp som skulle erbjudas. Religion kan vara ytterligare ett maskhål. Såna dispyter finns alltid, men det går nog att komma runt i det stora hela. Det är ändå inte mitt jobb att fixa det finstilta. =p Dessutom har jag inte skrivit allt som jag kom fram till då här, men det finns lösningar på det mesta.. ^^

Jag låter nog bara som en idealistisk Disneyfigur med mina godtrogna förhoppningar om en bättre värld, men låt så vara. =)