Posts
För att en hemsida ska räknas som skyddad av yttrandefrihetsgrundlagen ska den ansvariga utgivaren ha registrerat sig hos Radio- och tv-verket. Skyddet innebär isåfall bl.a. följande;
~Myndigheter har inte rätt att förhandsgranska och/eller försvåra publiceringen. Detta i sin tur medför att källor har rätt att vara anonyma, myndigheten får inte ta reda på namn eller identitet och bloggaren har ingen skyldighet att heller avslöja dessa.
~Om det skulle falla sig så att en bloggare anmäls för förtalsbrott skulle skyddet i en rättsprocess betyda att en jury sitter med vid rättegången. Detta gör det automatiskt svårare att fällas vid brott enligt brottsbalken.
Idag finns det över 100 000 bloggare i Sverige. Sedan 2003, då möjligheten att få skydd av grundlagen infördes, har Radio- tv-verket fått in 474 förteckningar om detta. Varav mindre än 100 är privatpersoner.
Vad har då verket försökt göra för att sprida denna information? Jo, de har enligt artikeln annonserat i nationell dagspress, i samband med att ansökan för första gången blev möjlig (2003). Det har informerats om i verkets nyhetsbrev samt i kurser som handlar om mediefrågor.
En handläggare vid Radio- och tv-verket tror att så få bloggare har ansökt om skydd för de dels inte anser sig behöva det och dels för att de inte känner till möjligheten.
På justitiedepartementet bekräftar man att ”meddelanden på Internet kan komma att utredas, men det är ännu oklart om utredningen kommer att se över skyddet för hemsidor”. En första del av utredningen -som startades 2003- kommer presenteras nästa år.
Det finns i dagsläget inget annat sätt att som privatperson skydda sin information.
(Källa: SvD Kultur 19/5 2008, sida 4.)
För att undvika att lätt bli en måltavla, ska man alltså skicka en ansökan till Radio- och tv-verket. Detta kostar den ansvariga utgivaren 2000 kr. Hur många privata bloggare anser sig ha råd med det? Med tanke på de flesta bloggar jag har läst personligen -där innehållet handlar om bloggaren och dennes omgivning, tankar och känslor- vågar jag nog påstå att de flesta tillhör den grupp bloggare som inte anser sig behöva skyddet. Mig själv inräknad. Samtidigt är vi nog lika många som inte hade en aning om detta och därför även faller in i gruppen som inte kände till möjligheten att faktiskt kunna bli skyddad.
Till detta vill jag bara säga; Hallå?! 2003? Hur mycket har inte hänt inom ”den nya tekniken” dvs. It de senaste åren? Antalet privata bloggare har förmodligen mer än fördubblats sedan verket annonserade för fem år sen. Det är nu mer än någonsin aktuellt att ha sin egen blogg. Vore det inte på tiden att verket får tummen ur och anpassar sig till dagsläget? Annonsera, informera, ja kalla det vad ni vill, ofta och mycket. Och vore det inte smart att kanske göra detta via bloggarnas egna medie, Internet? För att nå ut med sitt budskap, måste man ju höras och synas där målgruppen befinner sig. Hur många fler läser inte den traditionella papperstidningen när den ändå finns i en större version elektroniskt? Vart som helst, när som helst. Dessutom gratis. Och hur många privatpersoner läser Radio- och tv-verkets nyhetsbrev? Eller tar en kurs i mediefrågor? Det handlar om enkel marknadsföring. Ta upphovsrätten som ett exempel. De flesta känner till att om en bild/ett foto ska användas, bör man först och främst kolla med upphovsmannen. Detta har man flitigt blivit informerad om sedan det blev lag. Försök inte skylla på oss bloggare för att vi inte har tagit reda på våra rättigheter och skyldigheter. Vi läste användningsvillkoren när vi registrerade oss. Kom igen nu, Radio- och tv-verket. Skärp er. Det är 2008 nu.
~Myndigheter har inte rätt att förhandsgranska och/eller försvåra publiceringen. Detta i sin tur medför att källor har rätt att vara anonyma, myndigheten får inte ta reda på namn eller identitet och bloggaren har ingen skyldighet att heller avslöja dessa.
~Om det skulle falla sig så att en bloggare anmäls för förtalsbrott skulle skyddet i en rättsprocess betyda att en jury sitter med vid rättegången. Detta gör det automatiskt svårare att fällas vid brott enligt brottsbalken.
Idag finns det över 100 000 bloggare i Sverige. Sedan 2003, då möjligheten att få skydd av grundlagen infördes, har Radio- tv-verket fått in 474 förteckningar om detta. Varav mindre än 100 är privatpersoner.
Vad har då verket försökt göra för att sprida denna information? Jo, de har enligt artikeln annonserat i nationell dagspress, i samband med att ansökan för första gången blev möjlig (2003). Det har informerats om i verkets nyhetsbrev samt i kurser som handlar om mediefrågor.
En handläggare vid Radio- och tv-verket tror att så få bloggare har ansökt om skydd för de dels inte anser sig behöva det och dels för att de inte känner till möjligheten.
På justitiedepartementet bekräftar man att ”meddelanden på Internet kan komma att utredas, men det är ännu oklart om utredningen kommer att se över skyddet för hemsidor”. En första del av utredningen -som startades 2003- kommer presenteras nästa år.
Det finns i dagsläget inget annat sätt att som privatperson skydda sin information.
(Källa: SvD Kultur 19/5 2008, sida 4.)
För att undvika att lätt bli en måltavla, ska man alltså skicka en ansökan till Radio- och tv-verket. Detta kostar den ansvariga utgivaren 2000 kr. Hur många privata bloggare anser sig ha råd med det? Med tanke på de flesta bloggar jag har läst personligen -där innehållet handlar om bloggaren och dennes omgivning, tankar och känslor- vågar jag nog påstå att de flesta tillhör den grupp bloggare som inte anser sig behöva skyddet. Mig själv inräknad. Samtidigt är vi nog lika många som inte hade en aning om detta och därför även faller in i gruppen som inte kände till möjligheten att faktiskt kunna bli skyddad.
Till detta vill jag bara säga; Hallå?! 2003? Hur mycket har inte hänt inom ”den nya tekniken” dvs. It de senaste åren? Antalet privata bloggare har förmodligen mer än fördubblats sedan verket annonserade för fem år sen. Det är nu mer än någonsin aktuellt att ha sin egen blogg. Vore det inte på tiden att verket får tummen ur och anpassar sig till dagsläget? Annonsera, informera, ja kalla det vad ni vill, ofta och mycket. Och vore det inte smart att kanske göra detta via bloggarnas egna medie, Internet? För att nå ut med sitt budskap, måste man ju höras och synas där målgruppen befinner sig. Hur många fler läser inte den traditionella papperstidningen när den ändå finns i en större version elektroniskt? Vart som helst, när som helst. Dessutom gratis. Och hur många privatpersoner läser Radio- och tv-verkets nyhetsbrev? Eller tar en kurs i mediefrågor? Det handlar om enkel marknadsföring. Ta upphovsrätten som ett exempel. De flesta känner till att om en bild/ett foto ska användas, bör man först och främst kolla med upphovsmannen. Detta har man flitigt blivit informerad om sedan det blev lag. Försök inte skylla på oss bloggare för att vi inte har tagit reda på våra rättigheter och skyldigheter. Vi läste användningsvillkoren när vi registrerade oss. Kom igen nu, Radio- och tv-verket. Skärp er. Det är 2008 nu.
No comments:
Post a Comment