"Kostsamt"

Nu i eftermiddags var jag och handlade lite. På senaste tiden har jag blivit mer medveten om vad jag stoppar i mig, när, hur och varför. Men också vad saker och ting består av. Ju mer man läser om ämnet (kost) ju mer inser man att det är en hel värld av kunskap och med det följer förvirring. Socker har ju länge varit ett ”big no-no” och detta har ersatts med sötningsmedel av alla sorter, fruktos, glukos, sirap ja you name it. Är det bättre då? Tja, det beror på vem man lyssnar på. Dietister, läkare, kostrådgivare säger alla olika saker beroende på vad de nyaste rönen pekar på. Media är förmodligen den största boven, media når ut till alla med vad man ”bör undvika just nu”. Som t.ex socker… eller fett, eller kolhydrater eller.. Ja, det är en trend helt enkelt. För min egen del har jag insett att jag behöver lite av varje, variation är det som funkar bäst i längden. Kroppen behöver -det vi är vana att se på som ”dåligt”- t.ex fett. Saken är ju bara vilket typ av fett. Ok, det var kanske ingen nyhet det heller. Skillnaden mellan nyttigt och onyttigt fett har också tagits upp i media. Precis som långsamma och snabba kolhydrater. Det jag egentligen vill säga är att jag inte tror att en viss typ av diet, alltså att fullständigt utesluta något naturligt näringsämne, funkar för någon. Så länge man är medveten om vad ens kropp behöver och försöker rätta sig efter det.

Efter att ha läst en del om kost börjar jag förstå vad just min kropp behöver mer och mindre av, så jag har sänkt mitt intag av kolhydrater. När kolhydrater intas, bryts dessa ner till socker i magsäcken. Sockret tas i sin tur upp i tarmen och skickas ut i blodet, blodsocker. Detta gör att produktionen av insulin ökar. Insulin är ett väldigt fettlagrande hormon som intaget i större mängder förhindrar förbränningen av fett. Fettet lägger sig då helst runt organen i magen som på reserv för sämre tider. Men det kommer ju aldrig några sämre tider. Därför är bukfetma mycket farligare att bära runt på än fett på andra platser på kroppen. Och det är därför som bukfetman är vad som försvinner främst om man istället minskar på kolhydrater. Nu finns ju kolhydrater i nästan allt.. Men man får ju välja sina favoriter. =)

Jag tycker det är ganska intressant det här med kost, för många är det ju så mycket mer än bara mat utan kanske en tröst som det ofta har varit för mig. Det är svårt att lära en gammal hund att sitta, suget och impulsen finns nog där ett bra tag till. Även om sötsuget har minskat. Blir man mer medveten om sitt beteende kan man göra något åt saken. När jag är i sällskap är det svårt att inte falla tillbaka i gamla spår, att t.ex ta en pizza bara för att ”alla andra” gör det. (Jag som inte ens är speciellt förtjust i pizza). Och när jag är ensam och gärna vill trösta mig med något ätbart, försöker jag välja en annan typ av tröst, som ett bad. Den här veckan är första gången på totalt fem veckor som jag ramlat av hästen, men skam den som ger sig.

Just ja, en sista grej… Jag blir så sjukt irriterad –ja rent av äcklad ibland- när jag ser män med ölmagar. Jag menar, män har rent naturligt mer muskelmassa än kvinnor och kvinnor har mer fett än män. Detta är för att kvinnors kroppar är gjorda för att föda fram barn. (Varför har vi annars bröst? Hallå, mjölkkörtlar!) Vad har män för naturlig förklaring till att skaffa sig en ölmage och i många fall även bröst? (Tydligen missade jag den biologilektionen). Män har givetvis ingen som helst anledning till att dricka och äta så pass mycket att de skaffar sig bukfetma. Är det verkligen rättvist att kvinnor oroar sig över hur deras kroppar kommer att se ut/ser ut efter en graviditet medan män struntar helt i sina och istället ser det som ”en del av att bli äldre”? Det är både en ren hälsofara och dessutom, utseendemässigt är det riktigt oattraktivt…