Posts
Det var något med denna morgon. Det var mörkare, mörkare och kallare. Det var sådär kallt så man kände hur kylan trängde in innanför kragen på jackan och in i tumvantarna. Den -från sängen- morgonvarma huden möttes av en chock av den friska morgonluften. De annars så morgonpigga hundägarna såg man nästan dra sina jyckar runt den sedvanliga rundan. Så kom jag på det. Det var minusgrader. Minusgrader som kändes rakt in i benstommen. Hur snabbt jag än gick min morgonrunda så fick jag inte upp värmen. Kroppen stramades liksom åt, axlarna åkte upp och benen spändes. Genast mindes jag hur det var att frysa. Inte bara tycka att det var kallt och dra åt mig jackan, utan verkligen frysa. Nu så, nu har den kommit. Vintern är här.
Det var ett tag sen jag skrev, i november blev det bara två inlägg. I ungefär en och en halv vecka fick jag plötsligt prova på hur det var att leva med en normal dygnsrytm, få sova på nätterna precis som alla andra och känna hur mycket en enda dag kan innebära. Jag vet inte vart ifrån det kom, men en natt fick jag med ens sova. Visserligen vaknade jag många gånger men jag kunde somna om lika fort och vaknade utvilad. Den känslan var obeskrivlig. Jag mindes den knappt. Så en kort tid hade jag koll på läget, jag fick en hel del gjort, jag hade rutiner, jag åt regelbundet och jag hade ork, ork och lust. Men lika hastigt som den goda rutinen kom, så försvann den igen. För en vecka sen kände jag mig plötsligt trött, så trött att jag somnade om på morgonen och vaknade inte förrän sent på eftermiddagen då pappa skulle komma på besök. Kroppen värkte, huvudet bultade och jag kände mig så totalt håglös. Nätterna blev till en plåga, ett enda långt marathon för att hitta en ställning jag kunde sova i. Värken och sömnproblemen har envist fortsatt och nu är jag tillbaka i min ordinarie vardag som delas upp i två sektioner, före och efter tupplur. Veckan som varit har passerat i ett töcken. Värken har gjort mig orkeslös och nedstämd här hemma. För jag har inte orkat träffa folk, planerna i helgen var jag tvungen att avboka, möten blev tvungna att ställas in och besök skjutas upp. Jag hoppas innerligt att gudarna är med mig så jag åtminstone kan stå i montern på Vegomässan* som avtalat nu på lördag. Där kommer jag stå några timmar i Animal Protection Network**’s monter, precis som jag gjorde förra året på Hundmässan.
Ja visst var det kaaaallt denna morgon! Jag cyklade iväg till gymet där jag möts av en tjej och sedan en kille som var träningssugna sådär på morgonkvisten - men vi kom inte in! Killen gav upp efter en kort stund medan vi andra stod kvar. Envisades med en värmande hand på glasrutan för att få bort kondensen sakta men säkert och med att hålla upp kortet för lasern i hopp om att den skulle känna av det och att dörren därmed skulle låsas upp. Och efter 25 minuter gjorde den det - vääärme! Tråkigt att höra om dina smärtor och sömnproblem. Vilken känsla det måste varit att få sova mer normalt och ha en mer normal vardag åtminstone för en dag. Något som de flesta tar för givet. Skulle bastu eller en varm källa (alt. varmt bad) hjälpa mot värken tror du gumman? Åh, det låter som en bra grej att göra - stödja animal protection network. Hoppas du orkar med det. Är Gbg fortfarande aktuellt? Tänker på dig min vän, finns här för dig.
ReplyDelete