Det där med att bli äldre..

Ja, det är nog sant som de säger.. När man är barn vill man bli vuxen och när man är vuxen vill man bli barn. Jag kommer själv ihåg hur jag såg framemot att själv kunna bestämma när jag skulle gå och lägga mig. Eller att inte behöva äta mammas mat när jag tyckte den var äcklig. Ju äldre man blev ju mer ansvar och mindre lek blev det. Man fick nyckel hem, vara uppe ”till de sena nyheterna” eller ”tills filmen var slut” och man fick vara ensam hemma. Samtidigt såg jag framemot att inte behöva städa mitt rum bara för att jag blev tillsagd. Eller gå upp ur sängen bara för att höra ”annars sover du ju bort hela dagen”. Så småningom pratade man tydligen för länge i telefon eller hade för hög musik på också. Ja, man ville slippa bli tjatad på och få göra som man själv ville. Bli vuxen och leva sitt eget liv.

Tills man så en dag faktiskt var vuxen.

Nu gnäller man över allt det där som man var så lyckligt omedveten om som barn. Stor del grundat på insikten av hur mycket pengar det faktiskt går åt eller hur lite tid man har. Pressen ligger på och man ska kunna allt och helst se bra ut på samma gång, samtidigt som man smärtsamt märker hur minnet börjar svikta och utseendet fallna. I spegeln ser man som tjej hur rynkorna förökar sig och som kille hur hårfästet sakta drar sig uppåt. Börjar inte brösten hänga lite mer eller en annalkande ölmage att visa sig också?
Det är inte lika kul att fylla år längre -ytterligare ett år närmare graven!- presenterna är inte lika spännande och tårta tycker man är överskattat. För att inte tala om julen. Högtider överhuvudtaget är inte samma sak längre. Allt tar tid, energi och pengar.

Ja, vi människor har mycket att beklaga oss över eftersom vi aldrig är nöjda. Det är ju riktigt synd om oss, eller? Hm. Jag tror ändå att när vi väl är riktigt gamla och skruttiga så ser de flesta tillbaka på våra liv som hyfsat bra. Fast förhoppningsvis ska man inte behöva ligga på dödsbädden för det. Man får väl helt enkelt försöka acceptera vad varje enskilt skede har att komma med -bra som dåligt- även om det ofta är lättare sagt än gjort. (I should know).
Om du som läser det här, tycker jag låter äckligt klämkäck och hypermoralisk nu är det inte min mening att framstå som så. Jag försöker inte föreläsa utan skriver det jag skriver för att jag genuint tror vad jag tror. Det är bra att sträva efter mer, men jag tror vi förlorar på att gå runt missnöjda mer eller mindre konstant. Jag tror därför som sagt på att lära oss acceptera mer. Utan acceptans kan vi inte heller göra något åt situationen.

Slutligen, om du är en av alla som klagar överdrivet mycket.. Sluta upp med det! Det om något är vad som får dig och din omgivning att känna sig gamla.

Avslutar med att gratulera Joanna som ska bli mamma till en liten flicka i september! Jag fick den härliga nyheten nu i veckan, är så obeskrivligt glad för din skull!