Wednesday, December 24, 2008

Julaftons morgon..



Jaha, med facit i hand kan jag säga att den senaste helgen inte blev som planerad. Det blev aldrig någon inflyttningsfest på fredagen för att trötta jag var alldeles för.. tja, trött. Lördagen började som tänkt, daten gick bra, killen var trevlig och ölen var god. (Som jag hade längtat efter öl)! Nåväl, när vi skiljdes åt kände jag mig inte alls redo för att åka den långa vägen hem så jag hörde mig för och vips mötte jag upp min nyfunna vän Claudia. (Tänk lång smal, Lucia-liknande halvitaliensk skönhet). Även hon kände sig inte riktigt klar med kvällen, den var ju bara elva. ^^ Efter att jag fått i mig lite mat (två öl räcker tydligen inte som middag?) svävade vi runt i Sthlms innerstad ett bra tag och dividerade om vi skulle ta oss an Östermalm eller Södermalm –nej, det finns inget mellanläge. Det är bara att tacka och ta emot det enorma utbud av nattklubbar som huvudstaden har att erbjuda. Host. Då, som en räddande ängel, en blixt från klar himmel eller någon annan lika värdelös skönlitterär jämförelse blev vi inbjudna till Le Bon Palais. Det nyöppnade 27-årshaket vid Centralen (typ) där vi hade det mycket trevligt till stängning. Följaktligen kom jag inte i säng förrän på morgonkvisten.

Klockan är strax efter åtta på morgonen och jag njuter av tystnaden. Ljusen brinner stämningsfullt framför mig. Charlie ligger tätt intill och kurrar. Tänk att det är julafton. Ännu ett år har gått förbi. Helst vill jag inte minnas, men jag erinrar mig hur även detta år har varit minst lika påfrestande som förra. Prövning efter prövning har jag tagit mig igenom 2008 med den enda förhoppningen om att det kommer att bli bättre. Det måste helt enkelt bli bättre. Jag ska göra min del i att nå det målet, men ofta känner jag mig både maktlös och hjälplös. Många gånger är det svårt att förstå varför, att hitta anledning till varför. Varför jag ska försöka igen, varför jag ska kämpa. Speciellt eftersom det tycks vara så lite som jag styr över själv.

Nu orkar jag inte skriva mer för denna gång..



Varje litet framsteg, är ett stort framsteg..

Friday, December 19, 2008

Zzz..


Så var det fredag igen. Andra natten i rad som jag är sömnlös.. gnh. En natt ok, två nätter mindre ok, tre nätter eller fler.. katastrof. Så jag hoppas på det bästa inför denna natt. Helgen är tillsynes fullbokad, hur det gick till vet jag inte. Det gick från noll till hundra, som vanligt med andra ord eftersom jag sällan planerar flera dagar i förväg längre. Ikväll är jag bjuden på Johannas pojkväns tvillingbrors och kombos fest (phew, vilken utveckling). Har t.o.m varit på Systemet i förberedande syfte. Senast jag var där, måste ha varit i somras. (Är det inte alkoholistvarning på mig, så säg). Så jag hoppas att jag ska kunna gå. Imorgon kommer även då gå i berusandets tecken, men dock i mindre skala eftersom jag ska ta en öl med en representant från det motsatta könet. Sedan är det fjärde advent och följaktligen jul.. som jag förövrigt kommer fira på ett ytterst udda sätt i år, nämligen inte alls. ^^ Chockerande, jag vet, men jag har mina anledningar. Gud så skönt att få göra något på MITT sätt för en gångs skull.

Eftersom jag som sagt inte planerar så mkt nu för tiden, får nyår bli som det blir helt enkelt. Det är ändå så överreklamerat, det har jag skrivit om förr (se Facebook) men det tåls att påpeka. Jag må låta bitter, men det är jag inte. Bara det att klockan inte ens är sex på morgonen så jag är tämligen mör i skallen. Hjärnkontoret strejkar coh kroppen går på ren instinkt. Mat.. ouf.. duscha.. ouf.. vill sova.. ouf.. mat.. ouf.. osv. Därför har jag lite svårt att visa min sanna entusiasm. (Eller hur..) Vad ska du göra på nyår? Eller är du som jag och tar det som det kommer? Skriv gärna i gästboken eller hör av dig på annat sätt.

Hm.. nä, kanske dags att försöka sova lite. Innan det är dags att gå upp. Charlie är en otroligt tacksam katt som älskar att väcka matte när hon väl sover som bäst. För att demonstrera, lägger jag upp en länk till en av världens bästa youtube-(tecknade)klipp. Det är skönt att veta att man som kattägare inte är ensam om att ständigt börja dagen på samma sätt..

Enjoy. O sätt på ljudet lite..




Friday, December 12, 2008

Ensam på min väg



Det är svårt att acceptera
Att jag inte är som andra
Jag vill ju inget mera
Än att samma väg få vandra

Det är svårt att förklara
Men det finns en väg för sig
Den mkt längre måste vara
Och är skyltad blott för mig


Min väg är brant och svår
Men lyckan måste finnas
Ensam övervinna alla sår
För att denna kunna minnas