Smärta

Det är svårt att acceptera, att du är en del av mig

O jag har försökt, försökt att lära känna dig

Du gör mig bara ledsen, du gör bara mig svag

O hindrar mig från att leva, leva och vara jag

Update

Nu var det ett tag sen jag skrev, så kanske dags för en uppdatering. Det har varit midsommar och med det en resa t/r småland samt att en epok i mitt liv har avslutats, kan man säga.

Midsommarhelgen var trevlig, men själva midsommaraftonen tog all min energi vilket har inneburit extrem trötthet och värk i snart en vecka efteråt. Hann heller inte med att träffa alla som jag hade räknat med, men det kommer ju fler gånger. Kristian och jag tog en runda till IKEA i Älmhult på söndagen, vilket var lika kul som vanligt. Inredningsnyporna satte igång som vanligt och idéerna började febrilt snurra i huvudet på mig. Shit vad kul det är med inredning! Och nu har jag varit på den allra första IKEA också!

Vad gäller epoken som avslutats vill jag inte gå in på det här i bloggen, men du är välkommen att fråga privat om du inte redan vet vad saken gäller. Nu står jag inför ett vägval, mer eller mindre, och det känns både läskigt och spännande. Huvudsaken är som alltid att försöka lyssna till sitt inre.

Den här veckan har som sagt ägnats åt rekreation, men igår var Åsa här på middag och övernattning. Var riktigt kul med tanke på att det var flera månader sedan vi sågs senast. Det blev mycket prat över svenska jordgubbar och rosévin, mums! Som den lilla konflikträdda individ hon är, drar hon nästa vecka utomlands, närmare bestämt Australien. Allt för att slippa vardagens problem och måsten i lagomlandet Sverige. Go Åsa!

Acceptans

Lär dig acceptera digsjälv som du är, idag

så blir du den du vill vara, imorgon

Den gångna veckan

Shopping, vattengympa och kändisar..

Pga att gamla Bettan (min dator alltså) akut behövde en formatering, har jag inte skrivit på ett tag. Förra lördagen surrade ett ovanligt stort antal helikoptrar ovanför huvudet på mig. Nu var det ju inte mitt liv de skulle dokumentera, ehum, utan VM-kvalet mellan Sverige-Danmark. Vilket blev ett ganska pinsamt möte för Sveriges del, 90 minuters frustration skulle jag vilja kalla det.. Inte bara det faktum att vi förlorade, vi förlorade på hemmaplan på vår egen nationaldag. (Jag vet inte riktigt om det är bra att bo så pass nära Råsunda ändå, räknar ner dagarna till att en rak höger från en djurgårdare träffar mig).

I tisdags gjorde jag något som inte händer så ofta, jag shoppade. Jag belönade mig efter en lång dag genom att shoppa både beiga chinos och svarta pumps. Bilder på fynden kan jag inte lägga upp för tillfället, så ni får föreställa er. =P Lyxade tom till det och köpte takeaway till middag, vilket jag kände min kropp behövde. Den har börjat tröttna på sedvanliga kallskänkemat och sög girigt i sig alla näringsämnen den plötsligt fick. Eh, nej jag tycker inte om att laga mat och eh, ja det kommer att ta ett tag till innan jag växer upp och börjar laga ordentlig sådan.

Jag har nu två torsdagar i rad gått på vattengympa ”au chaud” vilket innebär den varma versionen. Det är inte konstigt att folk frågar efter remiss, i 33-gradigt vatten mår t.o.m min knaggliga kropp mkt bättre än i vanliga simbassänger där jag bara får motsatt verkan. Den enda nackdelen är väl att de har sommarstängt from nu till augusti och jag kan som sagt inte gå på vanlig vattengymnastik. Nu när jag aktivt har kämpat ett halvår med att komma såhär långt, vore det trist att retirera så kommer väl att fortsätta med mina promenader även om det är förbannat tråkigt. Får väl se hur lång tid det kommer att ta innan jag orkar och kan i närheten lika mkt som alla er andra..

I fredags hade jag således givetvis enorm värk, så det blev vila hela dagen och sedan fick Malin ut mig på en drink efter mkt om och men. Väl ute hade vi givetvis väldigt kul med tanke på att vi inte hade setts på nästan en månad, så en drink blev till flera och en helkväll som inte slutade förrän 5 på morgonen. Så kan det gå… Just ja, vart kommer kändisarna in då? Jo, när jag som bäst står och dansar känner jag igen Calle, en bekant från Malmö. Han tar sig en rejäl svängom med en riktig puma, så jag försöker invänta ett bättre tillfälle för att säga hej. Då plötsligt, ser Malin att puman i själva verket är Charlotte Perelli. Finalen av Talang 2009 (på kanal 4) gick av stapeln samma kväll och här stod Calle som vinnare. =) Med ett sällskap av A- B- och C-kändisar hade programmet styrt kosan till samma ställe där vi råkade befinna oss denna kväll. Blev jag inte förvånad när så plötsligt Charlotte skuttar fram och lägger armen runt midjan på mig, blev definitivt Malin det då det är en av hennes största idoler. Haha, ja vad som hände och vad som sades resten av kvällen blev förbjudet att dokumentera så jag förblir en ”gentlekvinna” och håller munnen tyst. ^.~

Calle och jag på väg till Cph. Calle in action på Ströget, Cph. Juni 2006.

Mina två favoritkillar!

1 Juni

Min älskade Charlie har gått och blivit 2 år! Svårt att tro nästan.. Förra födelsedagen skrev jag en dikt åt hans ära (ligger här på bloggen) och den gäller fortfarande. Det låter kanske knäppt för många -i synnerhet för de som inte har djur själva- men det är en speciell kärlek man känner för sitt husdjur. Det är många gånger nästintill obeskrivligt. Att få höra Charlie spinna, känna hans mjuka päls mot mig och värmen han utstrålar är bara en sak. Jag har också lärt mig att tyda hans språk och humör, vilket gör att jag kan förstå honom bättre. Därför blir jag så glad för varje gång han blinkar långsamt med båda ögonen åt mig, eller kisar åt mig när jag pratar med honom. Även att få baken –svansen uppåt!- mot sig är ett trivseltecken, tro’t eller ej. Precis som varje katt, är han lite egen. T.ex tycker han bäst om vattnet som kommer ur (badkars)kranen, han föredrar att äta när någon annan är i köket, han pratar gärna i sömnen och jag har just lärt honom att apportera leksak vilket är favoritleken för tillfället.

Ovanpå detta är han anledningen till att jag har orkat vidare när stunder har varit svåra, jag vet hur många katter kan vara så jag är ytterst tacksam över att Charlie är så pass tillgiven som han är. Han är och förblir min lilla skrutt!

2 Juni

Sent en försommarkväll står Kristian och jag i badrummet och gör oss redo för sängen. Jag står oroväckande och begrundar mitt ansikte ner i minsta detalj (läs; rynkor, påsar, porer ja allt..) när jag samtidigt spydigt konstaterar hur snabbt jag har gått från en ”fräsch tjej” till en ”osminkad rugguggla”. Då vänder sig Kristian sig mot mig med tandborsten i högsta hugg och munnen full av tandkräm och säger; ”Jag älskar dig i alla fall”. Där kom dem, de tre orden som både fick mig att le av värme och få ögon stora som tefat av förvåning. (Givetvis fick mitt tafatta ansiktsuttryck Kristian att undra om han hade sagt för mycket, vilket jag såg till att korrigera ögonblickligen).

Tänk.. trots allt jag har gått igenom, trots den långa väg jag fortfarande har kvar att klara av och trots jag pga av detta inte lever ett liv som de flesta andra.. så älskar han mig. Ekvationen går nästan inte ihop, det är som en formel man inte kan förstå sig på men för mig att bara fatta. Så här är det. Och det är jag riktigt, riktigt glad för..